Politiker ger sig på svenska pensionärer
Många äldre säger att de inte känner igen sig i dagens samhälle. Ord som solidaritet, respekt och jämlikhet har försvunnit och det råder en hårdhet i samhället som känns främmande för många.
Det är inte så konstigt eftersom det har sedan länge pågått ett krig mot äldre svenskar. Politiker har gett sig på den grupp i samhället som är en av de mest utsatta och svaga, de äldre och sjuka där besparingar kan göras utan större protester för dem som drabbas. Till skillnad från andra kulturer där äldre värderas och respekteras, har politiker i Sverige systematiskt odlat ett synsätt där äldre betraktas som en kostnadskrävande och problematisk belastning för samhället. Det synsättet har lett till politikers och ämbetsmäns extremt negativa särbehandling av äldre svenska medborgare (en slags “åldersrasism”).
Amelia Adamo: Vi är lurade
I en artikel i Göteborgs-Posten nyligen skrev den för sina tidningar kända Amelia Adamo om sin egen erfarenhet med sin dementa mamma: "Vi tror att staten tar hand om de svaga, men vi är lurade ... om det inte skall vara så att samhället tar hand om sina äldre längre, då får politikerna säga det rakt ut så att vi anhöriga vet att vi förväntas göra jobbet. Och inte stå i valtider och prata om hur underbart det skall bli att bli äldre."
Lurade på pensionerna
Livskvalitén för svenska pensionärer, precis som deras pensioner, går stadigt nedåt. I Amerika går pensionerna upp varje år och det finns stora fonder sparade för framtiden men i Sverige finns det inga fonder för framtida pensioner och pensionerna går stadigt nedåt. Vart tog våra pengar vägen?
Äldreboende - hoppas eller hoppa?
Friheten att välja boendeform för äldre har försvunnit med alla nedlagda äldreboende. Löftet att man kan bo kvar hemma med hemtjänst och hemsjukvård är ett tomt löfte när hemtjänsten undergrävs och kvalitén varierar från kommun till kommun och hemsjukvården inte håller måttet på många håll. Förre socialministern Gertrud Sigurdsen (1923-2015) som själv nekades plats på äldreboende kallade sin tillvaro lite tillspetsat för “tvångsvård i hemmet”. Sigurdsen fick vad jag förstår, stämma kommunen två gånger för att få äldreboende. Hur roligt är det att kämpa och slåss mot myndigheter de sista åren man har kvar i livet? Vem klarar det? Skall vi verkligen ha det på det sättet i Sverige? En av de mest sorgliga historierna är om Om Gerd Torell i Stenungsund som kämpade mot kommunen, förlorade och tog sitt liv genom att hoppa från balkongen.
"Dödens väntrum"
Här i Sverige har vi nämligen lagt ned över trettiotusen platser på äldreboende när vi istället skulle byggt ännu mer. De som hamnar på våra äldreboende är alldeles för sjuka för att njuta av omhändertagandet. När man efter (ofta lång kamp med myndigheter - och hur kul är det men en fight i slutet av livet?) hamnar på ett äldreboende i Sverige är vistelsen vanligtvis inte speciellt långvarig. Lite tillspetsat är det en vistelse i "dödens väntrum".
Är Sverige verkligen ett fattigt land som inte kan ta hand om sina äldre som de gör utomlands? I vilket fall känns det som vi svenskar (politikerna som bestämmer) är fattiga i anden och tomma själen. Många styrande i sin avskärmade självupptagenhet vill inte höra och se våra äldre. Vad är det för fel på oss svenskar egentligen?
Tillsynsmyndigheten IVO tämligen värdelös
Tillsynsmyndigheten för vård och omsorg (IVO) som skall hålla efter missbruk är ofta överslätande och har inga sanktionsmöjligheter och kommuner och landsting gör som de vill, de struntar i Socialtjänstlagens fina ord. Det “kostar” ju inget att bryta mot lagen och vad har vi då om inte anarki? Idag är det pengar som styr allt och där har jag ett otrevligt minne när landstinget (Västra Götalandsregionen) var på besparingsjakt.
Spara, men till vilket pris?
Min mamma hade en fantastisk hemsjukvårds-läkare, men landstinget “sparade bort” den läkaren och plötsligt skulle de läkare som hade inbokade patienter på vårdcentralen sköta de krävande hembesöken. Ja, det kom som en överraskning för dem och de vägrade vid ett flertal tillfällen och mamma dog övergiven av sin läkare, av dubbelsidig lunginflammation. Den enda läkare som undersökte henne var en obducent, men då var hon ju död.
För normalt funtade människor var detta inte vad man kan kalla för en väl fungerande hemsjukvård. Men IVO (Inspektionen för vård och omsorg) som granskade ärendet fann inte att läkaren hade gjort något fel. Hur förtroendeingivande är detta? Sammanlagt ger detta en kolossal otrygghet.
Hur stoppar man politiker?
Hur kan man stoppa känslokalla svenska politiker från att fortsätta sitt krig mot pensionärer? I Helsinborg för att ge ett av många exempel på hur pensionärer drabbas när det skall sparas, stänger man ner fem av åtta pensionärers träffpunkter. När äldre nekas äldreboenden dras deras enda sociala nätverk in på detta synnerligen hänsynslösa sätt och besparingen är mycket liten i det stora hela.
Lapptäcksvård i hemtjänsten
Hemtjänst i Sverige är ett lotteri beroende på vilken kommun man tillhör. De kommuner som missköter sin hemtjänst underminerar äldres hela trygghet och äventyrar deras liv och hälsa. Ett föredömligt exempel är Sundsvall där man arbetar i små team där vårdgivare och vårdtagare lär känna varandra. Men i andra kommuner som Göteborg har fått kritik(stadsrevisionen och Uppdrag Granskning på TV).
Denna kommunen har utvecklat en kultur av anonymitet där vårdtagare kan träffa upp till 40 olika personer (fyra fotbollslag!) i månaden (ibland mer). Göteborgs kommun kan mycket väl arbeta efter den mer mänskliga Sundsvallsmodellen, det kostar egentligen inte mer i längden. Istället har man valt en annan metod där arbetstiderna planeras av en dator och den mänskliga aspekten saknas. Varken vårdgivare eller vårdtagare vet från den ena dagen till den andra hur schemat blir dagen därpå. De flesta som är anställda i hemtjänsten ogillar detta arbetssätt och sjukskrivningarna är många vilket resulterar i vikarier och ännu mer nya ansikten hos vårdtagarna.
Pensionärers hem blir "allmänna torg"
Om det är en sak som svaga äldre uppskattar så är det trygghet. Är det för mycket begärt att äldre skall få besked om vem som kommer till dom dagen därpå? Skall kommuner verkligen få lov att inrätta äldre persons hem till någon slags allmänt “torg” där “främmande” människor kommer och går utan den minsta hänsyn till den stackars person som bara råkat bli gammal och råkar behöva hjälp av samhället? En dåligt skött hemtjänst får även mycket allvarliga konsekvenser för hemsjukvården. Det är inte orimligt att säga att med en dåligt fungerande hemtjänst mår vårdtagarna sämre och kan möjligen även riskera en för tidig död.
Vård eller vanvård i hemmet?
Konsekvenserna av en dåligt skött hemtjänst blir så mycket mer förödande nu när alltfler svårt sjuka och multisjuka vårdas i hemmet. Om hemtjänsten har abnormt stor personalomsättning och många vikarier lever patienterna verkligen farligt. Hemtjänsten utför idag nämligen en stor del av hemsjukvårdens uppgifter genom “delegering”. Det är meningen att hemtjänstens personal skall utbildas av hemsjukvårdens sköterskor och bland annat ge patienterna sin medicin (ofta i portionsförpackningar s.k Apodos). Men ibland finns sent tillkommen medicin som antibiotika. Den kan ibland glömmas bort. Många patienter har medicinsk utrustning som är synnerligen komplicerad att använda. Det finns risker att många av hemtjänstens personal, av vilka många är vikarier som strömmar in i allt större skara, inte hinner utbildas och patienten blir lidande. Det tas alltför många genvägar av stressad och desperat personal och alla fel och missar (avvikelser) som begås rapporteras inte som de skall göra, det såg vi i hanteringen av min mamma.
Medicinskt övergivna
Men det slutar inte med det. Hemtjänstens personal skall vara observanta på patientens reaktioner i relation till medicinerna och rapportera till hemsjukvårdens sjuksköterskor om de observerar något oroande. Det fungerar bättre om man som i Sundsvall har ett team som känner patienten. Om patienten hade varit på sjukhus eller korttidsboende/vårdhem hade en sköterska gjort dessa observationer, men nu skall de göras av en skara av upp till 40 olika individer från hemtjänsten, en del som kanske aldrig träffat patienten (ingen av dem har en sköterskas utbildning). Den oerhört viktiga rapporteringen av observationer från hemtjänstens personal till hemsjukvårdens sköterskor kan på detta sätt helt utebli. Resultatet kan bli att sköterskorna kanske inte alls kommer till patienten eftersom viktiga signaler inte har skickats. Summan av detta är att patienten dels upplever osäkerhet och otrygghet när de möter upp till 40 nya människor från hemtjänsten per månad, dels riskerar att inte få rätt medicin, dels riskerar att bli “medicinskt övergivna” när hemtjänstens stora skara av olika individer inte har möjlighet att göra observationer av patienterna och därmed inte kan skicka korrekta signaler till hemsjukvården
Risker med system som inte kan kommunicera
När sköterskor väl kommer på besök är de ofta stressade (vår erfarenhet), dels av tids brist och dels av en nästan konstant ringande mobiltelefon. Medan sköterskan ser till patienten delas uppmärksamheten med andra och annat via sköterskans mobiltelefonen. Det som ytterligare gör det riskfyllt för patienterna är att noteringar som kommunens sköterskorna skriver i sin journal, inte kan läsas av vårdcentralens (landstingets) hemsjukvårds-läkare och vice versa. Sköterskor och läkare vårdar samma patient, men har två olika journalsystem som den ena parten inte har tillgång till. Hur säkert är det? Till detta kommer att hemsjukvårdens läkare i vissa landsting som Västra Götaland kan strunta i att besöka sina sjuka/döende patienter. IVO har sanktionerat det (se ovan). Det som av politiker utmålats som “vård i hemmet” kanske i vissa fall tyvärr upplevas som “vanvård i hemmet”.
Akuten i onödan
Om hemtjänst och hemsjukvård inte sköts som de skall, hamnar många äldre helt i onödan på sjukhusens akutintag och jag har många gånger undrat varför inte äldre kan förunnas lite respekt och behandlas lite snabbare. Är vi så totalt känslomässigt avtrubbade att vi låter 90-åriga människor ligga och vänta i upp till 12 timmar. Det olyckliga är dessutom att många hade sluppit vara här om hemsjukvårds-läkaren istället kunde gjort ett besök och skrivit ut antibiotika, eller om hemtjänstpersonalen utbildats ordentligt. En sköterska jag träffade på ett vårdplaneringsmöte berättade om de patienter hon fick ta emot från akuten till sin vårdavdelning för äldre. De hade legat på akuten länge och ankom med avföring, hungriga och uttorkade. Många av dessa äldre patienter var just offer för politikers tokiga planeringar och besparingar.
Nu får det vara slut
Sverige är inte fattigt land även om man ibland skulle tro det när man ser hur vi behandlar våra äldre. Vi har alltför få äldre personer i regering och riksdag där medelåldern ligger under femtio. Media styrs till stor del av mycket unga. Vem tillvaratar de äldres perspektiv på tillvaron? Den negativa särbehandlingen “kriget” mot äldre måste upphöra!
Diskutera hur vi skall spara
Politiker pratar gärna om sina glättiga visioner men sällan vad vi skall spara in på. Om det är så att vi alla skall vara med och dra åt svångremmen bör vi öppet diskutera detta. Då blir samtalet genast intressantare och konkret.
-Skall hemtjänsten ställa in en planerad dusch av en vårdtagare för att en annan vårdtagare larmat eller skall det finnas personal så att man kan göra båda saker samtidigt?
-Skall man verkligen ha ett kulturkalas i staden varje år när staden inte har råd att tvätta bort bajset på toalett-sistsen för de äldre på korttidsboendet (där vaktmästaren städar i mån av tid).
-Kan vi spara in på städningen på regeringskansliet? Varför skall byråkraterna ha skinande rena toaletter varje dag när deras äldre släktingar tvingas använda smutsiga toaletter och barn inte vågar gå på skolans nedgångna toaletter?
-Skall vi bygga en stor onödig Västlänk i Göteborg? Behövs verkligen Slussen i Stockholm byggas om?
I vilket fall måste det slentrianmässiga sparandet där pensionerade svenskar negativt särbehandlas måste upphöra!
