Saturday, March 12, 2016

VAD GÖR IVO FÖR NYTTA EGENTLIGEN?


Tryggare kan ingen vara…
Vi medborgare vet att polisen kan gripa de som bryter mot de lagar vår riksdag stiftat och att våra domstolar kan döma ut böter eller fängelsestraff. Det känns tryggt. Men om någon inom vård och omsorg bryter mot de lagar vår riksdag stiftat kan man inte göra en polisanmälan och tro att att polisen griper vårdpersonalen och att våra domstolar dömer dem till böter eller fängelsestraff. 
I Sverige kan vi inte som man gör i USA gå till domstol för att få vårdens eventuella övergrepp prövade. Istället finns här en tillsynsmyndighet som heter IVO - Inspektionen för vård och omsorg som skall bevaka och se att våra lagar följs. (Tidigare sköttes tillsynen av Socialstyrelsen). IVO har 700 anställda som skall “genom tillsyn och tillståndsprövning bidra till en vård och omsorg som är säker, har god kvalitet och bedrivs i enlighet med lagar och andra föreskrifter”.

Värderingar - rädsla för straff
Det är våra gemensamma värderingar (och för vissa, rädslan att gripas av polis och bli dömd av våra domstolar) som får vanligt folk att följa lagen. Men vad får sjukvården, våra kommuner, landsting, läkare, sköterskor att följa lagen? Vad kostar det att bryta mot lagen? Vad har de egentligen att frukta? 

IVO - otillfredsställande tandlöst
Massmedia är full av artiklar om diverse missförhållanden inom vård och omsorg. För pressen är dessa skrämmande berättelser intressanta, de väcker uppmärksamhet hos läsarna. Vi läser detaljerade och skrämmande beskrivningar av diverse missförhållande och människor som lidit skada och att IVO “riktar skarp kritik” eller “har påpekat missförhållanden…” Ofta följs kritiken av “men rutinerna har nu ändrats så ärendet läggs ned”. IVO tycks avsluta sina ärenden lite väl lättvindigt. De drabbade behöver få uppleva att rättvisa skipats och att IVO följer upp att en verklig förändring sker. IVO borde inte bara nöja sig med ett kanske tomt löfte om förbättring och IVOs i mitt tycke lättvindiga axelryckning“men rutinerna har nu ändrats så ärendet läggs ned” är inte acceptabelt. Handläggarna på IVO har säkert en stor press på sig att avsluta sina ärenden och att inte gräva för djupt utan gå vidare till nästa ärende.

Bara förmaningar?
IVOs generella uttalanden blir i min mening mest till en serie av överslätande “förmaningar” som inte följs av några andra åtgärder. Vi har sett kommuner och landsting rätt ogenerat bryter mot Socialstyrelsens anvisningar och övriga lagar som styr vård och omsorg. Är det verkligen IVOs uppgift att identifiera missförhållanden, göra generella uttalanden och inget mer göra? I dagens tuffa samhälle där makt och hot är vardagliga företeelser måste det kosta att bryta mot lagen. Vad nytta är en tillsynsmyndighet som bara “pratar”?

IVO - sanktionsmöjligheter
IVO tycks som sagt mest göra generella uttalanden. De prickar inte heller sjukvårdspersonal som har agerat fel. Om de anser att det krävs disciplinåtgärder kan de gå vidare till HSAN (Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd). Jag blev konfunderad när jag läste i en kommentar på nätet att IVO faktiskt är utrustat med ganska mycket muskler, att  “IVO kan förelägga vite anmäla till åtal, tillämpa tvångsförvaltning eller utdela förbud mot verksamheten”. 

Över tretusen inspektioner
IVO har många inspektörer i arbete och gör årligen over tretusen inspektioner. Ibland hotar IVO med vite om deras påpekanden om brister inte rättas till, och det är ju bra att de visar lite av sina muskler. Det vore bra om man kunde finna dessa muskler i den övriga verksamheten. Men det jag fann hos IVO i mina två ärenden (efter min mammas död) var något helt annat än muskler - det var något slipprigt och mycket otrevligt. 

Slipprigt fall nummer 1.
Dnr 8.2 - 4513/2014-17 Anmälan mot läkare och landstinget VGR 
Min mamma hade hemsjukvård och blev övergiven av sin hemsjukvårds-läkare och dog av dubbelsidig lunginflammation. Jag hade sett en direkt korrelation mellan landstingets Västra Götalandsregionen (VGR) beslut om obligatoriskt vårdval för äldre inom hemsjukvården och hur min mamma övergavs av sin läkare som ordinerade morfin och palliativ vård utan att göra hembesök. I ett  liknande fall i Lindesberg 2015, ordinerade en primärvårdsläkare palliativ vård till en man utan att undersöka honom - där riktade IVO kritik mot läkaren och äldrevården). 
Min anmälan var synnerligen väl underbyggd med mycket detaljer och bilagor. Jag var övertygad att kritik skulle riktas dels mot läkaren och dels mot Västra Götalandsregionens (VGR) obligatoriska vårdval som lagt den organisatoriska grunden för det inträffade. Vem kunde inte bli påverkad av sköterskans vädjande till läkaren som vägrade besöka mamma trots hennes desperata vädjan: “Om du inte kommer för patientens skull, eller för de anhörigas skull, kan du väl komma för min skull”.
Det luktade jäv långa vägar
Till min stora förvåning utsåg IVO, som jag trodde var ojävigt, en läkare  (Daniel Pollack) från administrationen på landstinget Västra Götalandsregionen (VGR) att deltaga utredningen. Han utredde alltså sin egen verksamhet och hittade naturligtvis inget fel! Bland Sveriges tusentals läkare anlitade IVO läkaren Daniel Pollack som arbetat just med vårdvalet på Västra Götalandsregionen. Tjugo dagar innan min mamma avled (2013-03-21) arbetade Daniel Pollack på "vårdvalsenheten" på VGR.
IVO i sin slutbedömning ansåg att läkaren på vårdcentralen som övergav min mamma, hade agerat “rimligt utifrån den aktuella sjukdomsbilden”. VGR och deras vårdval fick ingen kritik heller.
Jag vet inte om det kallas för jäv eller korruption eller bristande omdöme att låta någon från den egna organisationen utreda sig själv, det är i alla fall  synnerligen anmärkningsvärt. När man inte kan överklaga deras beslut så kan IVO tydligen göra vad som helst. Det är inte bra för någon organisation att deras beslut inte överklagas. Det leder lätt till missbruk.
Generaldirektören svarat
Generaldirektören Gunilla Hult Backlund har av mig  uppmärksammats på detta jäv men har låtit svara via sin stab att "både IVO och läkaren själv har bedömt att han inte varit jävig i aktuellt ärende".

Slipprigt fall nummer 2.
Dnr 8.2 -14535/2014-7 Uteblivna avvikelser - hemtjänsten i Askim
De flesta fel och missar som inträffar hos de äldre som har hemtjänst (som inte resulterar en “direkt” konsekvens) märks kanske inte eller “glöms bort” trots kravet att avvikelser skall dokumenteras av personalen. I min anmälan fanns avvikelserna noterade, snyggt och fint dokumenterade i en pdf-fil. Det är sällan som IVO får så detaljerad information i en anmälan.
IVO bad stadsdelsnämnden i Askim kommentera de uteblivna avvikelserna. Förmodligen var deras svar bristfälligt och rätt förödande och hade inneburit mycket arbete för IVO att reda ut. Deras svar hemligstämplades av IVO efter ankomst och ärendet avslutades abrupt. IVO kan alltid avgöra om de vill ta upp en anmälan eller inte, men de måste när anmälan kom in, tyckt att detta var något viktigt att undersöka. Men nu när den anklagade stadsdelsnämnden inkom med sitt svar avslutade IVO abrupt sin egen påbörjade utredning om uteblivna avvikelser på hemtjänsten i Askim. Det tycktes mig vara en märklig mörkläggning. Men mer märkliga saker inträffade.
Brott mot Förvaltningslagen
Inget brev skickades till mig annat än en brevkopia, ställd till stadsdelsnämnden, som meddelade att det var svårt att avgöra vad som hänt och att ärendet därför avslutades. 
Jag påpekade att jag enligt lag skulle informeras om min anmälan avslutats och att jag dessutom hade rätt till kopior av alla handlingar. (Förvaltningslagen paragraf 17: “Ett ärende får inte avgöras utan att den som är sökande, klagande eller annan part har underrättats om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än honom eller henne själv och han eller hon har fått tillfälle att yttra sig över den, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild”.)
Men IVO svarade fräckt att de inte tänkte skicka mig kopior eller något brev angående att ärendet avslutats - de ansåg att de inte behövde följa Förvaltningslagen eftersom “stadsdelsnämnden inte var en myndighet”. Förutom vad som står i Förvaltningslagen, tycker jag att normalt hyfs och hänsyn kräver att man meddelar en anmälare att ärendet avslutats och skickar informationskopior. Men deras påstående var naturligtvis helt befängt, stadsdelsnämnden är en myndighet. IVO kunde i princip ljuga eller säga vad som helst. De påpekade med tydlig maktfullkomlighet att ärendet inte kunde överklagas. Jag upplevde det som utpräglat översitteri.
Generaldirektören svarat
(Generaldirektören Gunilla Hult Backlund har uppmärksammats på dessa egendomligheter och har via sin stab försvarat IVOs agerande på ett för mig helt obegripligt språk. 
I mitt tycke skall en person som skickar in en anmälan till IVO få ett korrekt svar på sin anmälan samt informationskopior. IVO kan välja att utreda ett ärende, det är upp till dem, men om de väljer att lägga upp ett ärende, kräver normalt byråkratiskt hyfs att ärendet fullföljs, att anmälaren får informationskopior och besked om ärendet läggs ned. Men så är det tydligen inte när man har med denna märkliga myndighet att göra).



Bättre utredningar förr? 
När en släkting dog under tragiska omständigheter på ett sjukhus i Göteborg för ca tjugo år sedan gjordes en anmälan till Socialstyrelsen som då var tillsynsmyndighet. Anmälan avsåg inte att hitta någon syndabock utan att granska vården så att misstaget inte skulle upprepas. Socialstyrelsen gjorde ett fantastiskt gediget arbete. De konstaterade efter en lång utredning och brevväxling med berörda parter att vården var “undermålig” och såg till att rutinerna ändrades via diverse uppföljningar. Lika imponerad som jag var av Socialstyrelsens arbete då - lika besviken är jag nu över IVOs i mitt tycke undermåliga arbete med mina två ärenden ovan.

När samhället inte skyddar individen
Jag skulle personligen aldrig en gång till lägga ned en sekund på att göra en anmälan till IVO. Med den erfarenhet jag har nu upplever jag det som bortkastad tid. Jag läste en intressant blogg där denna åsikt uttrycktes: “IVO är egentligen en papperscentral. Man är bra på att inhämta rapporter, journaler, anteckningar och liknande i stora mängder och sen vidarebefordra allt detta till de som klagar på vården. Om då den klagande ids läsa igenom det hela och hittar man något som visar att en personal, även en läkare, är olämplig så ignoreras det av IVO”.  

Om folk i allmänhet känner att samhället inte beskyddar dem kan det leda till att de som drabbas utdelar privat rättvisa och det är en utveckling vi verkligen bör undvika. Jag hoppas att IVO granskas närmare. Riksdagen bör se till att IVO utrustas med sanktionsmöjligheter och muskler och att det finns en möjlighet att överklaga IVOs beslut. För vår demokrati är det viktigt att en myndighets beslut kan överklagas. Då kanske det blir bättre ordning. Vi måste uppleva att tillsynsmyndigheten IVO uppträder hyfsat och skyddar oss människor och inte någon annan part.
LMINA DEBATTINLÄGG:












……………………………………..

Rekommenderad läsning:

Om pensionären Gerd Thorell 
som drömde om att äntligen få
en plats på äldreboende. I 
protest hoppade hon från 
balkongen.

……………………………………..
English:



……………………………………..
Bra att känna till:
Posted by at No comments:

Monday, March 7, 2016

KRIGET MOT SVENSKA PENSIONÄRER



Politiker ger sig på svenska pensionärer
Många äldre säger att de inte känner igen sig i dagens samhälle. Ord som solidaritet, respekt och jämlikhet har försvunnit och det råder en hårdhet i samhället som känns främmande för många. 
Det är inte så konstigt eftersom det har sedan länge pågått ett krig mot äldre svenskar. Politiker har gett sig på den grupp i samhället som är en av de mest utsatta och svaga, de äldre och sjuka där besparingar kan göras utan större protester för dem som drabbas. Till skillnad från andra kulturer där äldre värderas och respekteras, har politiker i Sverige systematiskt odlat ett synsätt där äldre betraktas som en kostnadskrävande och problematisk belastning för samhället. Det synsättet har lett till politikers och ämbetsmäns extremt negativa särbehandling av äldre svenska medborgare (en slags “åldersrasism”). 

 Amelia Adamo: Vi är lurade
I en artikel i Göteborgs-Posten nyligen skrev den för sina tidningar kända Amelia Adamo om sin egen erfarenhet med sin dementa mamma: "Vi tror att staten tar hand om de svaga, men vi är lurade ... om det inte skall vara så att samhället tar hand om sina äldre längre, då får politikerna säga det rakt ut så att vi anhöriga vet att vi förväntas göra jobbet. Och inte stå i valtider och prata om hur underbart det skall bli att bli äldre."

Lurade på pensionerna
Livskvalitén för svenska pensionärer, precis som deras pensioner, går stadigt nedåt. I Amerika går pensionerna upp varje år och det finns stora fonder sparade för framtiden men i Sverige finns det inga fonder för framtida pensioner och pensionerna går stadigt nedåt. Vart tog våra pengar vägen?

Äldreboende - hoppas eller hoppa?
Friheten att välja boendeform för äldre har försvunnit med alla nedlagda äldreboende. Löftet att man kan bo kvar hemma med hemtjänst och hemsjukvård är ett tomt löfte när hemtjänsten undergrävs och kvalitén varierar från kommun till kommun och hemsjukvården inte håller måttet på många håll. Förre socialministern Gertrud Sigurdsen (1923-2015) som själv nekades plats på äldreboende kallade sin tillvaro lite tillspetsat för “tvångsvård i hemmet”. Sigurdsen fick vad jag förstår, stämma kommunen två gånger för att få äldreboende. Hur roligt är det att kämpa och slåss mot myndigheter de sista åren man har kvar i livet?  Vem klarar det? Skall vi verkligen ha det på det sättet i Sverige? En av de mest sorgliga historierna är om Om Gerd Torell i Stenungsund som kämpade mot kommunen, förlorade och tog sitt liv genom att hoppa från balkongen.

"Dödens väntrum"
Här i Sverige har vi nämligen lagt ned över trettiotusen platser på äldreboende när vi istället skulle byggt ännu mer. De som hamnar på våra äldreboende är alldeles för sjuka för att njuta av omhändertagandet. När man efter (ofta lång kamp med myndigheter - och hur kul är det men en fight i slutet av livet?) hamnar på ett äldreboende i Sverige är vistelsen vanligtvis inte speciellt långvarig. Lite tillspetsat  är det en vistelse i "dödens väntrum". 
Är Sverige verkligen ett fattigt land som inte kan ta hand om sina äldre som de gör utomlands? I vilket fall känns det  som vi svenskar (politikerna som bestämmer)  är fattiga i anden och tomma själen. Många styrande i sin avskärmade självupptagenhet vill inte höra och se våra äldre. Vad är det för fel på oss svenskar egentligen?


Tillsynsmyndigheten IVO tämligen värdelös
Tillsynsmyndigheten för vård och omsorg (IVO) som skall hålla efter missbruk är ofta överslätande och har inga sanktionsmöjligheter och kommuner och landsting gör som de vill, de struntar i Socialtjänstlagens fina ord. Det “kostar” ju inget att bryta mot lagen och vad har vi då om inte anarki? Idag är det pengar som styr allt och där har jag ett otrevligt minne när landstinget (Västra Götalandsregionen) var på besparingsjakt.

Spara, men till vilket pris?
Min mamma hade en fantastisk hemsjukvårds-läkare, men landstinget “sparade bort” den läkaren och plötsligt skulle de läkare som hade inbokade patienter på vårdcentralen sköta de krävande hembesöken. Ja, det kom som en överraskning för dem och de vägrade vid ett flertal tillfällen och mamma dog övergiven av sin läkare, av dubbelsidig lunginflammation. Den enda läkare som undersökte henne var en obducent, men då var hon ju död. 
För normalt funtade människor var detta inte vad man kan kalla för en väl fungerande hemsjukvård. Men IVO (Inspektionen för vård och omsorg) som granskade ärendet fann inte att läkaren hade gjort något fel. Hur förtroendeingivande är detta? Sammanlagt ger detta en kolossal otrygghet. 

Hur stoppar man politiker?
Hur kan man stoppa känslokalla svenska politiker från att fortsätta sitt krig mot pensionärer? I Helsinborg för att ge ett av många exempel på hur pensionärer drabbas när det skall sparas, stänger man ner fem av åtta pensionärers träffpunkter. När äldre nekas äldreboenden dras deras enda sociala nätverk in på detta synnerligen hänsynslösa sätt och besparingen är mycket liten i det stora hela. 

Lapptäcksvård i hemtjänsten
Hemtjänst i Sverige är ett lotteri beroende på vilken kommun man tillhör. De kommuner som missköter sin hemtjänst underminerar äldres hela trygghet och äventyrar deras liv och hälsa. Ett föredömligt exempel är Sundsvall där man arbetar i små team där vårdgivare och vårdtagare lär känna varandra. Men i andra kommuner som Göteborg har fått kritik(stadsrevisionen och Uppdrag Granskning på TV). 
Denna kommunen har utvecklat en kultur av anonymitet där vårdtagare kan träffa upp till 40 olika personer (fyra fotbollslag!) i månaden (ibland mer). Göteborgs kommun kan mycket väl arbeta efter den mer mänskliga Sundsvallsmodellen, det kostar egentligen inte mer i längden. Istället har man valt en annan metod där arbetstiderna planeras av en dator och den mänskliga aspekten saknas. Varken vårdgivare eller vårdtagare vet  från den ena dagen till den andra hur schemat blir dagen därpå. De flesta som är anställda i hemtjänsten ogillar detta arbetssätt och sjukskrivningarna är många vilket resulterar i vikarier och ännu mer nya ansikten hos vårdtagarna.

Pensionärers hem blir "allmänna torg" 
Om det är en sak som svaga äldre uppskattar så är det trygghet. Är det för mycket begärt att äldre skall få besked om vem som kommer till dom dagen därpå? Skall kommuner verkligen få lov att inrätta  äldre persons hem till någon slags allmänt “torg” där “främmande” människor kommer och går utan den minsta hänsyn till den stackars person som bara råkat bli gammal och råkar behöva hjälp av samhället? En dåligt skött hemtjänst får även mycket allvarliga konsekvenser för hemsjukvården. Det är inte orimligt att säga att med en dåligt fungerande hemtjänst mår vårdtagarna sämre och kan möjligen även riskera en för tidig död.

Vård eller vanvård i hemmet?
Konsekvenserna av en dåligt skött hemtjänst blir så mycket mer förödande nu när alltfler svårt sjuka och multisjuka vårdas i hemmet. Om hemtjänsten har abnormt stor personalomsättning och många vikarier lever patienterna verkligen farligt. Hemtjänsten utför idag nämligen en stor del av hemsjukvårdens uppgifter genom “delegering”. Det är meningen att hemtjänstens personal skall utbildas av hemsjukvårdens sköterskor och bland annat ge patienterna sin medicin (ofta i  portionsförpackningar s.k  Apodos). Men ibland finns sent tillkommen medicin som antibiotika. Den kan ibland glömmas bort. Många patienter har medicinsk utrustning som är synnerligen komplicerad att använda. Det finns risker att många av hemtjänstens personal, av vilka många är vikarier som strömmar in i allt större skara, inte hinner utbildas och patienten blir lidande. Det tas alltför många genvägar av stressad och desperat personal och alla fel och missar (avvikelser) som begås rapporteras inte som de skall göra, det såg vi i hanteringen av min mamma.

Medicinskt övergivna
Men det slutar inte med det. Hemtjänstens personal skall vara observanta på patientens reaktioner i relation till medicinerna och rapportera till hemsjukvårdens sjuksköterskor om de observerar något oroande. Det fungerar bättre om man som i Sundsvall har ett team som känner patienten. Om patienten hade varit på sjukhus eller korttidsboende/vårdhem hade en sköterska gjort dessa observationer, men nu skall de göras av en skara av upp till 40 olika individer från hemtjänsten, en del som kanske aldrig träffat patienten (ingen av dem har en sköterskas utbildning). Den oerhört viktiga rapporteringen av observationer från hemtjänstens personal till hemsjukvårdens sköterskor kan på detta sätt helt utebli. Resultatet kan bli att sköterskorna kanske inte alls kommer till patienten eftersom viktiga signaler inte har skickats. Summan av detta är att patienten dels upplever osäkerhet och otrygghet när de möter upp till 40 nya människor från hemtjänsten per månad, dels riskerar att inte få rätt medicin, dels riskerar att bli “medicinskt övergivna” när hemtjänstens stora skara av olika individer inte har möjlighet att göra observationer av patienterna och därmed inte kan skicka korrekta signaler till hemsjukvården

Risker med system som inte kan kommunicera
När sköterskor väl kommer på besök är de ofta stressade (vår erfarenhet), dels av tids brist och dels av en nästan konstant ringande mobiltelefon. Medan sköterskan ser till patienten delas uppmärksamheten med andra och annat via sköterskans mobiltelefonen. Det som ytterligare gör det riskfyllt för patienterna är att noteringar som kommunens sköterskorna skriver i sin journal, inte kan läsas av vårdcentralens (landstingets) hemsjukvårds-läkare och vice versa. Sköterskor och läkare vårdar samma patient, men har två olika journalsystem som den ena parten inte har tillgång till. Hur säkert är det?   Till detta kommer att hemsjukvårdens läkare i vissa landsting som Västra Götaland kan strunta i att besöka sina sjuka/döende patienter. IVO har sanktionerat det (se ovan). Det som av politiker utmålats som “vård i hemmet” kanske i vissa fall tyvärr upplevas som “vanvård i hemmet”. 

Akuten i onödan
Om hemtjänst och hemsjukvård inte sköts som de skall, hamnar många äldre helt i onödan på sjukhusens akutintag och jag har många gånger undrat varför inte äldre kan förunnas lite respekt och behandlas lite snabbare. Är vi så totalt känslomässigt  avtrubbade att vi låter 90-åriga människor ligga och vänta i upp till 12 timmar. Det olyckliga är dessutom att många hade sluppit vara här om hemsjukvårds-läkaren istället kunde gjort ett besök och skrivit ut antibiotika, eller om hemtjänstpersonalen utbildats ordentligt. En sköterska jag träffade på ett vårdplaneringsmöte berättade om de patienter hon fick ta emot från akuten till sin vårdavdelning för äldre. De hade legat på akuten länge och ankom med avföring, hungriga och uttorkade. Många av dessa äldre patienter var just offer för politikers tokiga planeringar och besparingar. 

Nu får det vara slut
Sverige är inte fattigt land även om man ibland skulle tro det när man ser hur vi behandlar våra äldre. Vi har alltför få äldre  personer i regering och riksdag där medelåldern ligger under femtio. Media styrs till stor del av mycket unga. Vem tillvaratar de äldres perspektiv på tillvaron? Den negativa särbehandlingen “kriget” mot äldre måste upphöra! 

Diskutera hur vi skall spara
Politiker pratar gärna om sina glättiga visioner men sällan vad vi skall spara in på. Om det är så att vi alla skall vara med och dra åt svångremmen bör vi öppet diskutera detta. Då blir samtalet genast intressantare och konkret.
-Skall hemtjänsten ställa in en planerad dusch av en vårdtagare för att en annan vårdtagare larmat eller skall det finnas personal så att man kan göra båda saker samtidigt? 
-Skall man verkligen ha ett kulturkalas i staden varje år när staden inte har råd att tvätta bort bajset på toalett-sistsen för de äldre på korttidsboendet (där vaktmästaren städar i mån av tid). 
-Kan vi spara in på städningen på regeringskansliet? Varför skall byråkraterna ha skinande rena toaletter varje dag när deras äldre släktingar tvingas använda smutsiga toaletter och barn inte vågar gå på skolans nedgångna toaletter? 
-Skall vi bygga en stor onödig Västlänk i Göteborg? Behövs verkligen Slussen i Stockholm byggas om? 
I vilket fall måste det slentrianmässiga sparandet där pensionerade svenskar negativt särbehandlas måste upphöra!
--------------------------------------------


Posted by at No comments:

FUNDERINGAR PÅ AKUTEN


Inte första gången oå akuten
Jag har suttit på akuten förr. Båda gångerna tog det runt nio timmar innan någon tog hand om min nittioåriga mamma. Mitt i dagens otåliga samhälle där allt skall gå så fort stod tiden plötsligt stilla. Det kändes overkligt och galet, ineffektivt och inhumant. Men det var bara att “gilla läget” och vänta på mammas tur.

Bara nio timmars väntan
Kanske mamma hade tur som “bara” fick vänta i nio timmar. En kvinnlig taxichaufför berättade att hon hämtat en medtagen nittioårig kvinna som suttit på akuten på Sahlgrenska i tjugofyra timmar. Efter tjugofyra timmars väntan kom beskedet att sjukhuset inte hade tid med henne och hänvisade henne till akuten på Mölndals sjukhus. En sköterska på en geriatrisk vårdavdelning på Sahlgrenska sjukhuset har berättat för mig hur många äldre patienter brukar anlända från akuten, hungriga, förvirrade, uttorkade och med avföring i underkläderna. 

Vad är det för fel på oss svenskar egentligen?
Ett land som behandlar sina äldre på detta sätt - kan man kalla det för ett civiliserat land? Vad är på gång när en befolkning kan visa sympati för människor i nöd i olika delar av världen men samtidigt uppvisar en märkligt brutal känslokyla vad gäller de egna äldre? Det sägs att det går bra för Sverige och att vi har råd med vår välfärd, men är det meningen att vissa åldersgrupper inte skall åtnjuta vårt välstånd? Många styrande i sin avskärmade självupptagenhet vill inte höra och se våra äldre. Vad är det för fel på oss svenskar egentligen?

Akuten måste vara obekväm
Tyvärr finns det en risk med att göra livet alltför “angenämt” på akuten. Den obekväma tillvaron med lång väntan har en avskräckande effekt. Annars skulle folk komma i onödan. Många vårdcentraler har månadslånga väntetider och ibland inga akuttider. De försöker ibland “komma undan” genom att hänvisa sina patienter till akuten. En del äldre hamnar ofrivilligt och ofta i onödan på akuten när vårdcentralernas hemsjukvårdsläkare vägrar göra sina ålagda hembesök. Ett läkarbesök med utskriven medicin hade kanske varit allt som behövdes men istället körs de äldre till akuten med lång väntan och onödigt lidande. 

För många huvudmän som sparar på olika håll
Det är så här det blir när det finns två vårdgivare (kommun och landsting) som på var sitt håll sparar in på de äldres vård och omsorg. Den avgående chefen för Socialstyrelsen Lars-Erik Holm, ifrågasatte nyligen i en DN intervju de många olika aktörerna inom vård och omsorg och därmed det kommunala självstyret. När man ser hur kommun och landsting inte samarbetar och hur de på ett vettlöst och oanständigt sätt tycks tävla med varandra att genomföra inbesparingar där just äldre, sköra sjuka drabbas - då förstår man vad han menar. 

Hemsjukvårdens sköterskor i Göteborg förväntas att leva på en reducerad budget varje år utan en fråga från kommunens sida hur många patienter de verkligen har. Samma sköterskor skall samarbeta med landstingens läkare där besparingar också görs utan att verkligen se till patienterna. Förr fanns ett väl fungerande samarbete mellan kommun och landsting i Väster som levererade god hemsjukvård för de äldre. Men det kostade. Landstinget splittrade det fina samarbetet och drog in läkarna. Plötsligt skulle de läkare som hade inbokade patienter på vårdcentralerna sköta de krävande hembesöken. Ofta vägrade läkarna att komma. Ett av offren var min mamma som dog av dubbelsidig lunginflammation. Den enda läkare som undersökte henne var en obducent, men då var hon ju död.

Omorganisera sjukvården
Förmodligen blir det ingen riktig ordning på vare sig akuter, vårdcentraler eller hemsjukvård innan vi får en enda vårdgivare. Sjukvården  måste omorganiseras i sin helhet. Men innan dess måste vi verkligen ta oss en funderare - kan vi inte hantera äldre människor på ett mer humant sätt på akuten?
Leif Södergren

Posted by at No comments:

GÖR HEMTJÄNSTEN STATLIG



Hemtjänsten ett lotteri

Hemtjänsten i Sverige är ett lotteri beroende på vilken kommun man tillhör. Det finns mycket bra hemtjänster på många orter, men många kommuner missköter sin hemtjänst och underminerar äldres hela trygghet och äventyrar deras liv och hälsa. Ett föredömligt exempel är Sundsvall där man arbetar i små team där vårdgivare och vårdtagare lär känna varandra. Men i andra kommuner som Göteborg har kommunen utvecklat en kultur av anonymitet där vårdtagare kan träffa upp till 40 olika personer i månaden, ibland mer. 

En kultur av anonymitet
Arbetsiden planeras av en dator. Varken vårdgivare eller vårdtagare vet  från den ena dagen till den andra hur schemat blir dagen därpå. De anställda sjukskriver sig ofta vilket resulterar i vikarier och ännu mer nya ansikten hos vårdtagarna. Är det för mycket begärt att äldre svenskar skall få besked om vem som kommer till dom dagen därpå? Skall kommuner verkligen få lov att inrätta  äldre människors hem till något slags “allmänt torg” där “främmande” människor kommer och går utan minsta hänsyn till individen som bara råkat bli gammal och bara råkat behöva samhällets hjälp? 

Hemtjästen ansvarig för sjukvård
Alltfler svårt sjuka och multisjuka vårdas i hemmet och hemtjänsten utför en stor del av hemsjukvårdens uppgifter. Det finns risker att många av hemtjänstens personal, av vilka många är vikarier som strömmar in i allt större skara, inte hinner utbildas och inte klarar av patienternas medicinska utrustning. Det tas alltför många genvägar av okunnig, stressad och desperat personal. Alla fel och missar (avvikelser) rapporteras inte.
Hemtjänstens personal skall dessutom vara observanta på patientens reaktioner i relation till medicinerna och rapportera till hemsjukvårdens sjuksköterskor men det fungerar inte om en skara av upp till 40 olika individer från hemtjänsten (en del nya och med varierande utbildning) skall göra det. Resultatet kan bli att sjuksköterskor och läkare inte kommer till patienten.

Vård eller vanvård i hemmet?
Summan av detta är att patienten dels upplever osäkerhet och otrygghet när de möter upp till 40 nya människor (fyra fotbollslag!) från hemtjänsten per månad, dels riskerar att inte få rätt medicin, dels riskerar att bli “medicinskt övergivna”. Det som av politiker utmålats som “vård i hemmet” kanske i vissa fall tyvärr bli “vanvård i hemmet”. Idag "kostar" det nämligen inget inget att bryta mot Socialtjänstlagen, Socialstyrelsens normer och IVOs tafatta tillsägelser. 

Staten kan ta över hemtjänsten
Regeringen borde ge en klok, orädd och dynamisk person som Inga-Britt Ahlenius (tidigare chef för Riksrevisionen) uppdraget att göra en inventering av Sveriges olika hemtjänster. Efter en analys vet man vilket arbetsätt som fungerar bäst. Därefter kan staten ta över hemtjänsten och därmed sätta  en enhetlig norm för Sveriges alla hemtjänster.
--------------------------------------------

MINA DEBATTINLÄGG:












……………………………………..

Rekommenderad läsning:

Om pensionären Gerd Thorell 
som drömde om att äntligen få
en plats på äldreboende. I 
protest hoppade hon från 
balkongen.

……………………………………..
English:



……………………………………..
Bra att känna till:
Posted by at No comments:

KOMPROMISSA INTE MED HEMSJUKVÅRDEN

Okänd konstnär

VÅRD ELLER VANVÅRD? — KOMPROMISSA INTE MED HEMSJUKVÅRDEN 
Reflektioner och erfarenheter av Leif Södergren, Göteborg 

Förmodligen går du till vårdcentralen när du blir sjuk. Men om du själv inte kan ta dig dit eller behöver sjuk-och hälsovård flera gånger i veckan kan du beviljas hemsjukvård. Det är en vanlig verklighet för äldre sjuka som tvingas bo kvar i sina hem när samhället lägger ner alltfler äldreboende. Förre socialministern Gertrud Sigurdsen (1923-2015) som själv nekades plats på äldreboende kallade sin tillvaro lite tillspetsat för “tvångsvård i hemmet”. Samhället vill helst att vi bor kvar hemma när vi blir äldre och lovar oss att vi skall få sjukvård i hemmet. Trenden är att alltmer avancerad sjukvård utförs där. Då är det speciellt viktigt att veta hur hemsjukvården fungerar i verkliga livet.

Hur hemsjukvården fungerar 
Det är kommunens sköterskor som besöker dig i hemmet om du har hemsjukvård. De har många patienter att besöka under dagen och arbetar ofta under stor press (mobiltelefonerna ringer ofta). Du kan även få besök av en arbetsterapeut eller sjukgymnast om så skulle behövas. Hemtjänsten är även en viktig del av hemsjukvården. Sköterskor utbildar hemtjänstpersonalen som arbetar med patienterna via s.k delegering.
När du vårdas hemma och behöver besök av en läkare, är det hemsjukvårdens sköterska som gör bedömningen om en läkare behöver tillkallas. Då kontaktar sköterskan “din vårdcentral” (du är tvungen att tillhöra en vårdcentral även om du inte kan ta dig dit). Vårdcentralen kan i praktiken befinna sig var som helst i staden, och enligt avtal skall den ha resurser för hembesök. Det är läkaren på vårdcentralen som avgör om hembesöket skall utföras. Frågan är bara, kommer det någon läkare på hembesök när sköterskan ringer?

Kommer eller kommer inte?
Under 2013 hade min nittioåriga mamma besök av hemsjukvårdens sköterskor minst två gånger om dagen. Hemtjänsten var där ännu oftare. När min multisjuka mammas hälsa försämrades kontaktades vårdcentralen av hemsjuksköterskan och läkaren ombads göra hembesök. Läkaren kan som sagt bestämma om ett hembesök skall utföras eller inte. Egendomligt nog valde han att inte göra ett hembesök utan ordinerade hemsjukvårdens sjuksköterska att ta ett blodprov istället. Senare skrev han ut morfin, fortfarande utan att göra ett hembesök, ett besök som hade tagit tio minuter med bil. Han kontaktade även ett palliativt team utan att besöka mamma.
Vårdcentralens administrativa chef som vi hade en etablerad kontakt med, fick många e-post och SMS där vi anhöriga bönade och bad om ett hembesök. Hemsjukvårdens sköterska som vid det här laget var upprörd vädjade till läkaren på telefon: “Om du inte kommer för patientens skull, eller för de anhörigas skull, så kan du väl åtminstone komma för min skull!” Det är ju egentligen en rätt märklig kommunikation mellan sköterska och läkare, men så var det.

Dog övergiven
Man skulle ju tro att denna desperata vädjan från sköterskan skulle fått läkaren att bege sig till sin patient (min mamma) som var i slutskedet av livet. Men läkaren som tidigare hade ordinerat morfin och kontaktat ett palliativt team kom. Han bokade in ett besök veckan därpå. Då hade mamma redan dött. Vi anhöriga insisterade på obduktion. Dödsorsak: Dubbelsidig lunginflammation. Mamma dog alltså av icke diagnosticerad, icke behandlad, dubbelsidig lunginflammation. Man får inte glömma hur detta upprörde (och fortfarande upprör) oss anhöriga. En läkares närvaro är viktig för patienten, men också lugnande och tröstande för de anhöriga.

“Rimligt utifrån den aktuella sjukdomsbilden”
Vi anhöriga trodde att tillsynsmyndigheten IVO skulle anse läkarens uppträdande klandervärt, men nej, de ansåg att läkaren agerat “rimligt utifrån den aktuella sjukdomsbilden” (Dnr 8.2-4513 /2014-17).
Ja det är en egendomlig värld vi lever i. Man får alltså vara förberedd på att bli övergiven av sjukvården: 
- På sjukhusen får gamla dö ensamma med sin eventuella dödsångest, det är för dyrt med nattvak för döende patienter. 
- På akuten ligger mycket gamla i upp till tolv timmar och väntar och blir ibland inlagda, uttorkade och nedbajsade. 
- Och har man hemsjukvård kan läkaren strunta i att komma. Det har IVO sanktionerat. Ingen medömkan, inget respektfullt bemötande på någon nivå.

Hemsjukvården var bättre förr
Hemsjukvården var bättre förr innan våra sjukvårdspolitiker/administratörer började spara pengar genom att applicera “vårdvalet” på de äldre inom hemsjukvården. Landstinget hade förr särskilda läkare som enbart gjorde hembesök (de var inte uppbokade på någon vårdcentral) och de var ofta specialister inom geriatrik. Landstingets läkare var dessutom fysiskt placerade på samma ställe som kommunens sköterskor. De hade visserligen olika journalsystem, olika organisationer (kommun och landsting), men de gjorde det bästa av situationen, genom att arbeta på samma ställe, diskutera, och tillsammans besöka patienterna. De var väl inarbetade team som arbetade med patienten i centrum och alla parter var belåtna. Naturligtvis kostade det pengar men vård av äldre tar sin tid.

En avsevärd nedmontering av äldre människors sjukvård
Mamma och vi anhöriga upplevde hur dramatiskt hemsjukvården försämrades när hennes vårdcentral skulle sköta läkarnas hembesök. Vårdcentralerna över lag var tagna på sängen av dessa nya uppgifter. Läkarna där hade aldrig förr gjort hembesök. Många bara vägrade. Det var en drastisk och avsevärd nedmontering av äldre människors sjukvård som skedde i det tysta. 
Från att mamma haft en hemsjukvårdsläkare med geriatrisk specialitet som ställde upp med kort varsel och tog sig tid för sin multisjuka patient blev erfarenheten med vårdcentralen ett litet helvete minst sagt. Jag undrar om någon annan grupp i samhället skulle acceptera att “misshandlas” på detta sättet. Vi anhöriga som agerade för mamma kände oss total övergivna av samhället, det var en fruktansvärd känsla.  Är Sverige så fattigt att det inte kan ta hand om sina äldre på ett respektfullt sätt? Om samhället behöver spara, varför välja de mest sårbara människorna som har minst chans att protestera?

Ett vettlöst system
Vilken vettig människa som helst kan inse att detta är ett tokigt system där vårdcentralens uppbokade läkare skall hinna med hemsjukvårdens hembesök. Men detta tokiga system fortsätter än idag. Hemsjukvårdens sköterskor befinner sig långt från läkarna som arbetar på olika vårdcentraler runt om i staden. Hur troligt är det att läkare på en centralt belägen vårdcentral skickar ut en läkare på hembesök till en listad patient inom hemsjukvården om den listade patienten befinner sig flera mil därifrån? Rent teoretiskt skall de göra det, men rent praktiskt, hur troligt är det att det blir ett hembesök? Bäst att välja  en vårdcentral i närheten anar man. Och sedan hoppas på det bästa. 

Mer galet 
Det finns ytterligare galenskaper med nuvarande uppläggning: kommunens sköterskor och landstingens läkare på vårdcentralerna (som vårdar samma patienter) kan inte kan gå in i varandras journalsystem. Hur patient-säkert är det? Det talas om informations-överföring, men vem har tid med det? 
Annat galet: idag kan du ha vårdats i åratal hemma av kommunens sköterskor och inte satt din fot på vårdcentralen. Ändå måste receptförnyelse gå via vårdcentralen på grund av det obligatoriska vårdvalet. För många sjuka äldre är en sådan kontakt (via telefon med knapptryckningar och väntetider) med vårdcentralen en stor utmaning och de ger ibland upp eller ber hemsjukvårdens sköterskor om hjälp.

Stjäl värdefull tid
Allt detta stjäl mycket av sköterskornas tid. Det blir många olika kontakter och kontaktvägar när de skall få tag på en läkare som är villig att utföra ett hembesök. Vi vet alla hur svårt det är att få en tid på vårdcentralen. Jag har talat med sköterskor på korttidsboende och i hemsjukvården som förtvivlat berättat att läkare inte utfört de besök som de bett dem göra. Läkarna har patienter inbokade, ofta månader förväg. En del tar emot akuta patienter. Vem av dessa upptagna läkare har tid över för en åldring som behöver ett hembesök? Ekvationen går inte ihop.

Viss förbättring - men långt ifrån bra
Det finns vissa vårdcentraler som har dåligt rykte bland hemsjukvårdens sköterskor - de som sällan skickar ut en läkare. Ett litet antal vårdcentraler har numera en speciell läkare avsatt att enbart göra hembesök, ibland i mobila enheter (en nyhet 2016) men det är långt ifrån alla. Det är först efter fyra år som vårdcentralerna börjar ta hembesöken mer på allvar och det beror på att de helt enkelt får mer betalt för hembesöken. Under många år har gamla sjuka skandalöst fått sitta emellan. 
Det finns fortfarande ett stort osäkerhetsmoment vad gäller läkarnas hembesök och all anledning att föredra en återgång till det gamla systemet när sköterskor och läkare satt tillsammans och arbetade i väl inarbetade team (och de äldre inte var tvungna att lista sig på en vårdcentral).

Gör en egen undersökning
Så länge vi måste leva med tvånget (för äldre inom hemsjukvården) att lista sig på en vårdcentral bör du nog känna till hur vårdcentralerna i din närhet fungerar. Om du eller någon i familjen kan behöva hemsjukvård, nu eller i framtiden, fråga gärna vårdcentralerna hur de utför sina hembesök. Finns det en speciell hemsjukvårdsläkare? Kan de ställa upp med kort varsel? Är någon specialist inom geriatrik? Vad händer under semestertider och sjukdom? Då kan man förebygga en hel del obehagligheter.

Statlig utredning förkastar det påtvingade vårdvalet för äldre sjuka
Regeringen som insett att sjukvården länge varit ineffektiv tog år 2016 emot en översyn av sjukvården i slutredovisningen: “Effektiv Vård. Slutbetänkande av En nationell nationell samordnare för effektivare resursutnyttjande inom hälso- och sjukvården” (SOU 2016:2)
Den nationelle samordnaren Göran Stiernstedt ansåg att äldre inte bör omfattas av obligatoriskt vårdval. Varför skall en sjuk person som inte besöker en vårdcentral ändå tvingas att göra ett val? Det gör livet bara komplicerat för patienten. Det borde de som fattade det ödesdigra beslutet om obligatoriskt vårdval för äldre begripit från början. Men de var kanske mest intresserade av att spara pengar och mindre intresserade av de äldre människorna som drabbades. Politikerna och tjänstemännen har nu på sitt samvete det lidande som många äldre fått utstå i flera år när de inte fått läkarbesök (i hemmet eller på korttidsboende). Min mamma var en av dem som övergavs både under vistelse på korttidsboende och i hemmet. 

Fast läkare för äldre med komplexa behov
Göran Stiernstedt poängterar i sin redovisning till regeringen vikten av att kommun och landsting måste arbeta intimt med patienten i fokus, samt att äldre sjuka får tillräckligt med läkarvård. Om äldre får för lite vård kan de lätt hamna på akuten. Mobila enheter kan vara bra, men inte tillräckligt för multisjuka med komplexa behov som vårdas i hemmet. Dessa patienter behöver en fast läkare “som kan svara för kontinuitet än vad många andra patientgrupper har. Läkaren är en viktig del i teamet som svarar för den enskildes vård och omsorg. Läkarens engagemang har stor betydelse för att patienten och dennes närstående ska känna sig trygga…Kontinuerlig medverkan av läkare och god tillgänglighet motverkar akuta utryckningar och gör det möjligt för läkaren att bedöma patienten i dennes egen miljö ur ett helhetsperspektiv”. 
Ja det var det engagemanget som hade varit önskvärt när mamma låg döende med dubbelsidig lunginflammation och hennes läkare vägrade att komma på hembesök.

Lite som förr…
Det Göran Stiernstedt föreslår är i princip en återgång till hur hemsjukvården var upplagd tidigare när läkare och sköterskor arbetade i team på samma fysiska arbetsplats, innan det påtvingade vårdvalet splittrade dem. Hemsjukvården idag bärs upp av kommunens sköterskor. De skulle mycket väl kunna skippa att ringa vårdcentralernas ofta uppbokade “svårflirtade” läkare och anställa egna läkare, helst med erfarenhet inom geriatrik. Då kan sköterskor och läkare arbeta med patienten i fokus, i väl inarbetade team och använda samma journalsystem (till skillnad från idag där de inte kan läsa varandras journaler). Tydligen är det inte möjligt eftersom kommun och landsting styra av olika lagar men ett av förslagen från den nationelle utredaren är att kommunen ska få anställa läkare om landsting och kommun kommer överens om detta. Att de kan arbeta tillsammans det vet vi sedan tidigare.

Fantasier och den bistra verkligheten
Inom landstinget och kommunen finns en stor grupp administrativ personal som ingår i olika nämnder, kommittéer, samarbetsgrupper och ledningsgrupper. De styr vår sjukvård och omsorg. Man blir vimmelkantig när man försöker reda ut vem som gör vad. De ritar stiliga diagram och formulerar vackra meningar i handlingsplaner som “Det goda livet för sjuka äldre i Västra Götaland”. Det är säkert välmenande individer som skapar en idealbild av livet för de sjuka äldre — men den står i bjärt kontrast till det verkliga livet.

I det verkliga har deras kollegor dragit in på sjukvårdens budget så att äldre människor på exempelvis korttidsboenden tvingas använda sällan städade toaletter med bajs på toalettsitsen eller sitta med fulla blöjor och vänta på att den underbemannade personalen skall dyka upp. För de äldre som förvägrats särskilt boende/äldreboende och de många äldre med hemtjänst där det varje månad dyker upp trettio-fyrtio olika personer inklusive många dåligt insatta vikarier — för dem känns livet inte speciellt kul. Deras verklighet är långt ifrån den fantasi som tjänstemännen och politikerna handlingsplaner har målat upp, idealtillståndet där man “åldras i trygghet och självbestämmande med tillgång till en god vård och omsorg”. Glöm det! 

För beslutsfattare: mindre prat och mer verkstad
Vi behöver mindre prat och mer verkstad. De som styr över hemsjukvården vet att Sverige har råd att ta hand om sina gamla. De behöver rätta till det allvarliga misstaget när vårdvalet applicerades på de äldre inom hemsjukvården. Först då  kan vi nå den goda omsorgen och den känsla av trygghet som det talas om på deras önskelistor.

1. Låt vårdcentralernas läkare arbeta i lugn och ro med sina inbokade patienter. 

2. Låt hemsjukvårdens sköterskor och läkare tillsammans arbeta med patienten i fokus med ett genuint intresse av att vårda äldre. Då får vi väl inarbetade team som tillsammans arbetar för patientens bästa. Det finns läkare som tycker om att vårda äldre människor, de är ofta specialister inom geriatrik. Om de inte har inbokade patienter kan de rycka ut med kort varsel och kanske lägga en timme på ett besök när så behövs. Besöken måste få ta sin tid, multisjuka människor med komplicerade tillstånd kan en läkare inte klara av på tio minuter. Det finns som sagt var stöd för detta arbetssätt i den nya statliga redovisningen “Effektiv Vård”.

--------------------------------------------
MINA DEBATTINLÄGG:












……………………………………..

Rekommenderad läsning:

Om pensionären Gerd Thorell 
som drömde om att äntligen få
en plats på äldreboende. I 
protest hoppade hon från 
balkongen.

……………………………………..
English:



……………………………………..
Bra att känna till:
Posted by at No comments:
Subscribe to: Posts (Atom)